Hej hej!

Jag var på fest i onsdags (3 juni) med klassen som jag gick med på folkhögskolan. Vi körde "Jag har aldrig" och frågan "Jag har aldrig haft sexfantasier om någon i det här rummet?", det hade jag haft och när någon ställde samma fråga fast med ett namn istället för någon så hade jag haft det men drack inte. Jag gjorde inte det för att personen i fråga satt jämte mig på soffan och det var ingen annan som drack. Om jag gjorde det skulle jag säkert ha rodnat ihjäl för resten av kvällen och vem vet, det kanske kunde leda till att personen i fråga tyckte att det var äckligt och ville inte ha något med mig att göra. Hade dessa tankar och bestämde mig för att inte dricka, personen i fråga hade tydligen också haft sexfantasier om någon i rummet och vi var inte särskilt många.

Hur skulle ni reagera om någon som ni är åtminstone lite intresserad av på något sätt, erkänner att han/hon har haft sexfantasier om just dig? Skulle ni ha gjort som jag, ljugit om det gällde en specifik person eller tagit modet till dig och vara ärlig?

Ska jag vara ärlig så vet jag inte hur jag hade reagerat...

Hejsan!

I det här inlägget kommer det handla om från när jag var 3 år till 6 år gammal.

Vid tre års ålder fick jag börja med tillväxthormoner, dessa svarade jag väldigt bra på. Innan jag fick börja med tillväxthormoner, sov jag sammanlagt 18 timmar/dygn och åt mat som kan jämföras med 15 riskorn (hade i stort sett ingen hungerkänsla). Efter att ha tagit tillväxthormonerna i ungefär ett år, hade jag vuxit ca 20 cm, åt mera och började prata lite.

Läkare vill gärna vänta med att ge ett barn tillväxthormoner tills barnet är fem år fyllda, men tack vare att jag fick gå med i ett projekt för Turnes syndrom, slapp jag vänta dessa två år. Hade jag fått vänta tills fem års ålder så kanske min utveckling inte hade gått så bra som den faktiskt har gjort. I och med tillväxthormonerna blev det mer besök till sjukhuset för kontroll för att se så att utvecklingen gick som den skulle. Det gjordes med hjälp av undersökningar som hur mycket jag hade vuxit, hur mycket jag vägde, vanligt blodprov och glykosbehandling. Glykosbehandlingen tog lång tid och innan den fick jag inte äta på minst 12 timmar innan det var dags. Med glykosbehandling kollade de så att sockret i blodet var stabillt och det kunde ta så lång tid att jag hann kolla på en disneyfilm och börja på en andra.

Än så länge var allt frid och fröjd med dagis och kompisar att umgås med. Men så slutade vi sexan och min dåvarande granne flyttade. Från ettan till sexan var nog de svåraste åren i mitt liv, men mer om det kommer i nästa inlägg.

Tack och hej från mig :)